Reality

Ur diktsamling: Contained In Turmoil 

“Anxiety is a bitch
But an even bigger one
Is being forced out of reality
On the daily

Always scrutinized by the hostile eyes
Surrounding me with blinding red lights
Always attacked by the raging voices
Screeching at piercing volumes
Until my hearing is close to nothing
Awareness significantly lacking
And i try everything i can
To get my feet back on the ground
Whenever it takes over
But it’s just so easily triggered
And i’d do anything
Just to be able to function again
To be something of worth again

Who could’ve guessed
Detaching from reality
And surpressing every emotion
For 5 months straight
Eventually does quite some damage
To your confidence
Obliterating it
If you’re unlucky

You won’t be capable
Of holding up the illusions and facades
For the rest of your life
I might be skilled with deception
But not to that point
No matter how much it’s denied
I’ll always be that same coward

There’s so much else
And it’s sewn my mouth shut
It poisons my every action
Even without the grasps of non-reality
Yet any time i hesitate
Or make a mistake
They overthrow me
Snatching me away
From full consciousness
Paralyzing me
Ironically enough

I try to get by anyway
Try to see through the flashing lights
Try to talk through the stitches
Attempt a connection
With the outside world
Even while impaired by the stout ink
Attempt not to choke on it
As i try to speak
Attempt to see past it
As it keeps dripping from my eyes
Tinting my vision
Refusing me a complete sight of reality

Maybe
In another universe
There’s a reality
Where the violence of our harsh world
Didn’t strip me of my sanity”

Att bli tvingad bort från verkligheten är en märklig och skrämmande upplevelse, inte för att man vill fly utan för att kroppen och sinnet plötsligt inte längre lyder. Dikten beskriver det nästan som ett angrepp, där världen förvandlas till något aggressivt och överväldigande. Fientliga blickar, bländande röda ljus och röster som skriker tills allt annat försvinner. Det är som om verkligheten själv börjar attackera från alla håll samtidigt.

När ljuden blir för höga och ljusen för starka börjar medvetandet glida. Man försöker desperat få tillbaka fötterna på marken igen, försöker hitta något stabilt att hålla fast vid. Det kan vara något så enkelt som ett andetag, en tanke eller en punkt i rummet. All energi går åt till att komma tillbaka, till att fungera igen, till att kunna göra det mest grundläggande utan att världen rasar.

I texten finns också en smärtsam insikt om vad som händer när man länge försöker överleva genom att stänga av. Fem månader av att trycka undan känslor kan verka som ett sätt att skydda sig, men till slut börjar något inuti gå sönder. Självförtroendet urholkas långsamt tills det nästan inte finns något kvar att luta sig mot.

Där någonstans börjar fasaderna spricka. Man kan vara skicklig på att dölja saker, på att spela rollen av någon som har kontroll, men det finns en gräns för hur länge den rollen kan hållas vid liv. Till slut räcker inte energin längre för att bära illusionen.

En av de starkaste bilderna i dikten är munnen som sytts igen. Orden finns där, men de kommer inte ut. De sitter fast bakom stygn, bakom rädsla, bakom allt det där som gör att varje försök att tala känns farligt. Samtidigt försöker personen ändå. Försöker prata genom stygnen. Försöker se genom ljusen. Försöker nå fram till världen utanför.

Och där finns också det där svarta bläcket igen. Det som droppar från ögonen och färgar synen. Det gör verkligheten suddig, ofullständig, nästan som om man ser världen genom ett filter som aldrig går att torka bort helt.

Trots allt fortsätter försöket. Att inte kvävas av bläcket. Att inte försvinna helt ur verkligheten. Att ändå sträcka sig efter kontakt.

I slutet finns en stilla tanke som nästan känns som en viskning. Kanske finns det någon annanstans en annan version av verkligheten. En där världen inte var så hård att den slog sönder sinnet. En där man fick behålla sin förmåga att känna sig hel.

Det är inte en flykt från verkligheten. Snarare en sorg över hur annorlunda den hade kunnat vara.