Hälso- Och Sjukvårdslagen (2017:30) Kap 18
18 kap. Övrigt
18 kap. 1 §
Om en nämnd som utövar ledning enligt 7 kap. 1 § eller 11 kap. 1 § i sin verksamhet iakttagit något som tyder på att nya medel används för missbruksändamål eller att ändringar sker i missbruksmönster av kända medel, ska nämnden utan dröjsmål anmäla detta till Folkhälsomyndigheten.
Vården har alltså inte bara ansvar för att behandla följderna av missbruk, utan också för att reagera när den ser att själva missbruksmiljön förändras. Om nya substanser börjar användas eller om mönstren skiftar kring sådant som redan är känt, måste det föras vidare snabbt. Det här gör att vårdens iakttagelser kan bli en del av samhällets tidiga varningssystem. Regeln bygger på att den som arbetar nära människor ofta ser förändringar först, långt innan de blir tydliga i statistik eller i andra officiella underlag.
18 kap. 2 §
Regioner och kommuner ska medverka vid finansiering, planering och genomförande av dels kliniskt forskningsarbete på hälso- och sjukvårdens område, dels folkhälsovetenskapligt forskningsarbete. Regioner och kommuner ska i dessa frågor, i den omfattning som behövs, samverka med varandra och med berörda universitet och högskolor.
Vården ska inte bara ta hand om dagens behov utan också bidra till att kunskapen utvecklas. Därför räcker det inte att forskning lämnas åt universitet eller enskilda forskare vid sidan av vården. Regioner och kommuner ska själva vara med i finansiering, planering och genomförande. Det gäller både forskning som växer direkt ur den kliniska verksamheten och forskning som rör folkhälsa på bredare nivå. Kopplingen till universitet och högskolor är viktig därför att kunskapsutveckling inom vården kräver att praktik och akademi arbetar tillsammans, inte på var sitt håll.
18 kap. 3 §
Personer som tas emot från en annan kommun eller en annan region enligt 4 kap. 1 § lagen om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap omfattas av mottagande kommuns och regions skyldigheter enligt denna lag.
När människor tas emot från en annan kommun eller region vid en extraordinär händelse får det inte uppstå något glapp i vårdansvaret. Den mottagande kommunen eller regionen måste då bära skyldigheterna enligt hälso- och sjukvårdslagen för dem som tas emot. Annars skulle människor kunna hamna i ett rättsligt tomrum just när samhället redan är pressat. Regeln ser därför till att ansvaret följer människan även när situationen tvingar fram förflyttning mellan olika delar av landet.
