Hälso- Och Sjukvårdslagen (2017:30) Kap 5
5 kap. Verksamheten
5 kap. 1 §
Hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. Vården ska särskilt vara av god kvalitet med god hygienisk standard, tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen och vara lätt tillgänglig.
Här anges själva kärnan i hur vård ska vara. God vård handlar inte bara om att en behandling rent medicinskt fungerar. Vården måste också vara ren och säker, gå att lita på, hänga ihop över tid och ges på ett sätt som respekterar patienten som person. Patienten får inte behandlas som ett objekt i ett system, utan som en människa med egen vilja, egen integritet och rätt att bli bemött på ett värdigt sätt. Att vården ska vara lätt tillgänglig betyder också att den inte får göras onödigt svår att nå genom dålig organisation, långa dröjsmål eller krångliga kontaktvägar. Paragrafen fungerar som ett grundkrav för hela verksamheten.
5 kap. 2 §
Där det bedrivs hälso- och sjukvårdsverksamhet ska det finnas den personal, de lokaler, de sjukvårdsprodukter och den övriga utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges.
God vård kan inte bäras av fina formuleringar om det saknas folk, rum, utrustning eller nödvändiga produkter. Vården måste ha faktiska förutsättningar att fungera. Saknas bemanning, ändamålsenliga lokaler, läkemedel, medicinteknik eller annan nödvändig utrustning blir kravet på god vård tomt i praktiken. Ansvaret ligger därför inte bara i hur personalen arbetar, utan också i att verksamheten är försedd med det som krävs för att vård över huvud taget ska kunna ges på rätt sätt.
5 kap. 3 §
Innan en ny diagnos- eller behandlingsmetod som kan ha betydelse för människovärde och integritet börjar tillämpas, ska vårdgivaren se till att metoden har bedömts från individ- och samhällsetiska aspekter.
Allt som går att göra inom vården ska inte börja användas utan eftertanke. När en ny metod kan påverka människovärde eller personlig integritet kräver lagen en etisk prövning innan den tas i bruk. Frågan är alltså inte bara om metoden fungerar tekniskt eller medicinskt, utan också vad den innebär för den enskilda människan och för samhället i stort. Vården får inte drivas framåt utan att samtidigt stanna upp och pröva vad utvecklingen gör med människosynen, gränserna och skyddet för individen.
5 kap. 4 §
Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.
Kvalitet får inte vara något som kontrolleras sporadiskt när ett problem redan blivit synligt. Arbetet med kvalitet ska vara löpande, ordnat och medvetet. Verksamheten ska alltså hela tiden följa upp, upptäcka brister, rätta till dem och förbättra det som inte håller tillräcklig nivå. En vårdverksamhet som upprepar samma problem utan att lära sig av dem lever inte upp till den här bestämmelsen. Här ligger ett krav på att kvalitet ska byggas, skyddas och utvecklas som en del av vardagen.
5 kap. 5 §
Vårdgivaren ska tillhandahålla en specificerad faktura avseende kostnaderna för den hälso- och sjukvård en patient tagit emot, om patienten avser att begära ersättning för sina kostnader för vården i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, i den ursprungliga lydelsen.
Patienten ska kunna få underlag som går att använda när ersättning ska sökas för gränsöverskridande vård inom EU. Fakturan måste vara så tydlig att kostnaderna går att förstå och pröva. Det räcker alltså inte med en oklar totalsumma. Kravet skyddar patienten mot att hamna i ett läge där rätten till ersättning i praktiken går förlorad därför att vårdgivaren inte lämnar ett användbart underlag.
5 kap. 6 §
När hälso- och sjukvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beaktas.
När patienten är ett barn får vården inte nöja sig med att tillämpa samma synsätt som på vuxna. Barnets bästa ska väga särskilt tungt. Det kräver att vården ser barnets situation utifrån barnets behov, beroendeställning, mognad och utsatthet. Barn riskerar annars att bli överkörda av vuxnas perspektiv, tidspress eller organisatoriska rutiner. Här ligger ett tydligt krav på att barnet inte får försvinna i vårdens sätt att tänka och besluta.
5 kap. 7 §
Ett barns behov av information, råd och stöd ska särskilt beaktas om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med har en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning, har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, har ett missbruk av alkohol, annat beroendeframkallande medel eller spel om pengar, eller utsätter eller har utsatt barnet eller en närstående till barnet för våld eller andra övergrepp. Detsamma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med oväntat avlider.
Barn påverkas djupt av det som händer de vuxna de lever nära, även när barnet inte själv är patient för just den sjukdom eller skada som vården behandlar. Därför måste vården uppmärksamma barnets behov när en förälder eller annan närstående vuxen är svårt sjuk, lever i missbruk, har psykisk ohälsa, utövar våld eller plötsligt dör. Barn lämnas annars lätt utanför, trots att de ofta bär oro, rädsla, skuld, förvirring och ensamhet. Lagen kräver därför att vården inte bara ser den vuxna patienten utan också barnet som påverkas av situationen.
5 kap. 8 §
Hälso- och sjukvården ska på socialnämndens initiativ, i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller de begränsningar som följer av patientsäkerhetslagen och offentlighets- och sekretesslagen. Bestämmelser om skyldigheten att vid kännedom eller misstanke om att ett barn far illa genast anmäla det till socialnämnden finns i socialtjänstlagen.
När ett barn far illa räcker det ofta inte att en enda verksamhet försöker lösa allt själv. Vården måste kunna samverka med andra när socialnämnden tar initiativ i sådana frågor. Barnskydd kräver ofta att flera aktörer ser olika delar av samma verklighet. Samtidigt måste samverkan ske inom de rättsliga ramar som gäller för sekretess och informationslämnande. Lagen håller alltså ihop två saker samtidigt: skyldigheten att samarbeta när barn riskerar att skadas, och skyldigheten att hantera uppgifter rättssäkert.
5 kap. 9 §
När hälso- och sjukvård enligt denna lag ges till personer som har stora och varaktiga funktionsnedsättningar ska det särskilt övervägas om vården kan ges på ett sätt som bidrar till att den enskilde får möjlighet att delta i samhällslivet och kan leva som andra.
Vård till personer med stora och varaktiga funktionsnedsättningar får inte bli för snävt inriktad på enbart det mest akuta eller rent medicinska. Sättet vården ges på kan antingen öppna eller stänga dörrar till ett vanligt liv. Därför ska vården tänka bredare och pröva om insatserna kan utformas så att personen får bättre möjligheter att vara delaktig i samhället och leva under förhållanden som ligger så nära andras som möjligt. Här finns en tydlig tanke om att vård inte bara handlar om överlevnad eller symptomkontroll, utan också om människans möjlighet att faktiskt leva sitt liv.
