Lagar & Paragrafer

Hälso- Och Sjukvårdslagen (2017:30) Kap 3

3 kap. Allmänt

3 kap. 1 §

Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.

Här läggs en av de tyngsta grundsatserna i hela lagen. Vården ska inte styras av vem någon är, hur stark ställning personen har, hur välformulerad någon är, var i landet personen bor eller hur lätt det är att göra plats. Vården ska vila på jämlikhet och människovärde. Alla människor har samma värde, och varje enskild människa ska bemötas med värdighet.

Samtidigt stannar lagen inte vid att säga att vården ska vara lika för alla. Den går längre och säger att den som har störst behov ska gå först. Det innebär att vården inte ska fördelas efter köpkraft, social styrka eller vem som hörs mest, utan efter medicinskt behov. Den som är sjukast eller mest utsatt ska ha företräde.

Det gör paragrafen till mer än en allmän målsättning. Den fungerar som en riktning för hur vården ska förstå sig själv. När resurserna inte räcker till allt samtidigt är det den här bestämmelsen som visar vad som ska väga tyngst. Behovet står över bekvämligheten, över trycket utifrån och över sådant som annars riskerar att snedvrida vården.

3 kap. 2 §

Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa.

Orden är få, men innehållet är stort. Vården får inte begränsa sig till att ta emot människor först när skadan redan är skedd eller sjukdomen redan har hunnit förvärras. Ett ansvar ligger också i att försöka motverka att människor blir sjuka, att risker upptäcks tidigt och att ohälsa inte tillåts växa i tysthet.

Förebyggande arbete hör därför inte vid sidan av vården. Det hör till vårdens kärna. Det kan handla om att upptäcka riskfaktorer, ge råd, följa upp levnadsvanor, fånga upp tidiga signaler eller arbeta på ett sätt som minskar risken för försämring. Paragrafen visar att vårdens uppgift inte bara är att reagera, utan också att ligga före.

Det är också en bestämmelse som säger något om synen på människan. Vård handlar inte enbart om att laga det som redan gått sönder. Den handlar också om att skydda hälsa innan läget blivit allvarligt. Därför får förebyggande arbete inte behandlas som något extra som görs om tid råkar finnas. Det är en del av själva uppdraget.